Atalnis är Danmark och Norge

Olof Rudbeck hade rätt

Atlantis´ namn tillhör Sverige, och dess händelse myt går till Danmark

Omkring år 355 före Kristus planerade Platon, den store grekiske filosofen, att skriva en triologi där Atlantis skulle spela en stor roll. De tre böckerna skulle heta Timaios, Kritias och Hermokrates, efter några av de män som deltog i vad Platon kallade dialoger. Kritias var en släkting till Platon och det var från Kritias som Atlantis-historien kom. Historien hade berättats länge i Kritias familj och Kritias uppmanades att berätta:Den atenske statsmannen Solon (som verkligen har funnits) hade varit i Egypten och där först hört om Atlantis. Solon stannade en tid i staden Saïs och kom i samspråk med några egyptiska präster. Enligt prästernas berättelse hade det år 9600 f.kr funnits ett mäktigt örike utanför Herakles' stoder (Gibraltar sund), vars kontinent var lika stor som Nordafrika och Mindre Asien tillsammans. Atlantiderna som levde där var avkommor till guden Poseidon och den jordiska kvinnan Cleito. Men med tiden avtog deras gudomlighet och de började förakta dygden. De började anfalla de närmaste områdena i Europa och Asien, för att utvidga det redan stora riket som hade makten över Nordafrika väster om Egypten och Europa från Spanien till norra Italien. Poseidon blev då så arg att han bestämde sig för att förgöra atlantiderna: "och under ett enda olycksdygn sjönk alla krigare som en man genom jorden, och på liknande sätt försvann ön Atlantis i havets djup ."
Innan Platon skrev ner historien finns inga kända historier om en sådan stad. Platon dog dock innan han ens avslutat den andra boken, Kritias, och Hermokrates blev aldrig ens påbörjad. Berättelsen om Atlantis avbröts mitt i och någon fortsättning kom inte. Så här slutar Kritias (Zeus och Poseidon var bröder):
Till slut beslöt Zeus, gudarnas konung, att straffa atlantiderna för att dämpa deras världsliga strävanden och återföra dem på dygdens väg. Så han "samlade alla gudarna i sin mest förnäma boning, nämligen den som står i världens mitt och har utsikt över allt som sker, och när han hade samlat dem där sade han: -"
Och där slutar Kritias utan att ge svar på hur Atlantis gick under. Nästa gång som Atlantis nämns i historien är 300 år efter Platon. Diskussionerna kring staden fortgick ganska tyst under ett antal hundra år, men efter Romarrikets fall upphörde de nästan helt för att bli livligare än någonsin under 1500-talet och till idag. Orsaken till att man började att fundera över Atlantis igen var naturligtvis att Christofer Columbus upptäckte Amerika. Man tänkte att Atlantis kanske inte sjunkit utan glidit bort från Europa och att Amerika var detsamma som Atlantis. Men även många andra nyfunna öar troddes stundvis vara det sjunkna Atlantis, till exempel Västindien, Azorerna och Kanarieöarna. Under de två tusen år som det gått sedan Platons böcker har Atlantis placerats ut på många ställen runtomkring i världen såsom Kreta, Mongoliet, Bahama-öarna och till och med i Sverige. Man placerade ofta ut mytomspunna öar på kartor under medeltiden och efterhand upptäckte man att de inte fanns. Men alla så kallade fakta som man använt i sökandet efter den sjunkna staden kommer inte från Platons böcker, utan en del kommer även från Bibeln. Berättelser om syndafloder finns i många religioner, både på den östra och västra sidan av Atlanten. Syndafloderna i religionerna sveper många gånger med sig stora landområden. Atlantis?


Det svenska Atlantis

Svensken Olof Rudbeck (1630-1702) skrev ett mastodontverk på över 2700 sidor för att övertyga världen om att Sverige var den mystiska försvunna ön Atlantis, som fick namnet "Atland" eller "Manheim" på svenska men kallades "Atlantican" efter första ordet i den latinska titeln. Från början skulle det bara blivit en bok, men när den var avslutad hade han så mycket material kvar att han skrev en bok till, och en till.Den fjärde boken blev dock aldrig avslutad då en brand härjade i Uppsala som förstörde både tryckeriet och Rudbecks hem 1702, samma år som Rudbeck dog.
Legenden om hyperboréerna, ett snillrikt folk med blomstrande kultur, var i grunden hans. Han hävdade att deras land legat i Sverige och därifrån hade göterna spritt sin lärdom ut i världen. För att bevisa att han hade rätt gick han tillbaka i historien till syndafallet, då Gud hade skapat tre huvudspråk: grekiska, keltiska och skytiska. Skytiska ansåg Rudbeck vara detsamma som svenska. Från dessa tre språk har sedan alla andra språk utvecklats. Enligt legenden blev människorna i detta underbara land så gamla att de själva gjorde slut på livet när de kände sig nöjda. Efter en festmåltid störtade de sig från en klippa ner i havet. Som bevis för detta hade Rudbeck letat upp svenskar i kyrkböcker som blivit upp till 240 år. Apollo var från början ett nordiskt namn, ansåg han också, och de grekiska gudarna var besläktade med de nordiska. Hednatemplet i Uppsala var i och för sig fyrkantigt, och inte runt som Apollo-templen i Grekland, men han sade sig ha funnit ett runt tempel i marken under det fyrkantiga. (www.geocities.com)
Ett etymologiskt bevis försäkrar Olof Rudbeck teori och detta är att tolka Atlantis´ namn till Ath -lantis (Ed- lant -is) dvs., en synonym till Sverige (egentligen de edsvurna folkens land= väringarnas land).

Mina förra bevis, som jag trodde att Atlantis har varit Norge

Min egen hypotes är att Norge, som är det ursprungliga Hyperborea (det övernordliga landet) är mer rättvis att antas vara till Atlantis (Out-lant-is) än Sverige och eller nuvarande Danmark. Dessa är mina bevis:
1- Danskar var ursprungligen från Suetidi (sjöfolket) dvs., de norska vikingarna (vikarnas folk).
2- Dan (down) är ett anglosachsiskt namn till vikingar, från den tid, som angler bodde i nuvarande Danmark, och danskar bodde i Norge.
3- Danska vikingar namns i iriska myter för fomor, som på keltiska betyder underhavsfolket, enligt keltiska myter har denne fomorer dyrkat den enögde guden (Oden).
4- De antika namnen till Norge dvs. romerska Avion (det bortre området) och skythiska Aukat (med samma betydelse) visar att Norges namn (Norr-avige) egentligen betyder det land, som ligger bakom eller tvärt mot Norden.

Den drunknade Atlantis: Mitt ny -och mer rimlig bevis är den drunknade delen av Danmark -och området runtomkring den forntida stora baltiska sjön (i slutet av istiden) har menats den drunknade Atlantis.

Enligt Elof Hellquists svensk etymologi ordbok betyder Danmark ”det vattenbesköljda, sank gränsmark” med andra ord det mark som drunknat av vatten. Namnen till Danmarks fastland dvs., Jylland, Jutland (Kelternas Lochlann= sjöarnas land) som betyder vattenlandet tyder på denna åsikt. Namnet Danmark har varit urgammal, från katastrofen som hände i slutet av istiden och Ancylus sjön (den stora baltiska – ursprungligen atlantiska sjön), som hade samlat hela det väldigt stora isens vatten på sig, plötslig dränkte stora områden i Nordeuropa bland annat i Danmark. De urtida egyptiska källorna säger katastrofen om Atlantis hände omkring 10000 år före Jesus Kristus. Men geologer och arkeologer halverar siffran om Ancylus sjöns översvämning i Danmark. Förre katastrofen hade Skandinavien och England/Irland var enad med central Europa genom landet från sina sydliga gränser. Atlas´namn (Atla-as), som Atlantis special himlavalv-havsgud tyder på Tyr- Frej som har mytiska skeppet Skidbladner, inte finländarens Ahtola-as (Ahti, havens och fiskarnas gud, Väinämöinen). Detta Ahto-la-as har ursprungligen varit finländarens havs -och stamfaders gud (Skandinaviens Ägir). I grekiska myter bär Atlas( Nordens Tyr/Frej) himlavalvet med sin rygg i Atlantiska oceanen.
Namnet Atla (gud, som avläggas eder på) i den nordiska myten om Heimdalls nio mödrar kommer i stället Sverige (Svär-ge; Eddas land) och dess helgade gud Frej (Tyr). De andra mytiska mödrarnas (folkens) namn är Angeja (de trängde öarnas befolkning; angler), Gjalp (slättens folk; polacker), Greip (liver i Baltikum), Eistla (estländare), Ejrgjafa (fuktkladdigt land, Finland), Ulvrun (ylande som varg, samer), Imd (sjöfolket, suetidi, danernas och norrmens förfäder, vikingar) och Järnsaxa är naturligtvis sachsare. Heimdall (himlavavhamrare) är själv ursprungligen finländarens smed –och eld gud Ilmarinen och balternas Kalvaitis. Men det finska mytiska gudanamnet Kalev (klara himlens gud), samt Kalevala (gudens Kalevs land) har trotts med sina yttre likheter med litauiska Kalvaitis inte någon anknytning med denne baltiska smed -och eld guden (de nordiska myternas Nidhögg, Loke, Panu).

Bibelns Sodom och Gomorra är ursprungligen Atlantis

Från bibelns drunknade stater Sodom och Gomorra menas egentligen Suetidia (sjöfolkets land, Norge) och Kimberia (den utskjutande kanten, Danmark). Dessa två bibliska lands heliga religions ledare dvs., Lot överensstämmer med den nordiska lustförnimmelse guden Lodur (Frej) och Bergelmer, som räddar sig up i en ludr.
Detta ganska unge bevis säkerställer att Danmarks namn verkligen betyder det drunknade landet.
Bibeln talar om Lots (Lod-ur-s) enda väl bevarade land vid namn Soar som väl påminner om svearnas land (Sverige). Där som folk särskild helgade sin kärleks fulla gud Lodur (Frej eller Loke).
Från Lots Döda havet menades ursprungligen Kattegatt (koda gott)- Skagerrak som tåg stora delen av södra Skandinavien under sina vatten.
Lots/Lodurs hustru är säkerligen de nordiska myternas Gerd (gärdet), som på semitiska språk betyder hon som fastnar på marken. I islamiska berättelser sägs att Lots hustru fastnat till knän på marken.

Katastrofen av larmaren (Ymer)

Sanningen om Ymer (den larmaren), som mördas av de nordiska gudartriaden Oden, vile och ve (bibelns tre manliga änglar, Lot och hans två gäster) är ett minne av översvimning händelsen av Danmarks största delar:
Ymer eller Aurgelmer är i nordisk mytologi en preexistent jätte som skapats ur rimfrosten från Nifelheim (köldens hem) och gnistorna från Muspelheim (värmens hem), och som höll till i Ginnungagap, enligt Snorre Sturlassons Edda. Hans armar och ben avlade barn med varandra, vilka blev jättarnas förfäder. Ur rimfrosten uppstod också en ko, Audhumla (den finska gudinnan Eukko), och hon livnärde Ymer med sin mjölk. Audhumla slickade sedan fram en man ur isen, Bure. Bure fick en son som hette Bor, som tillsammans med Bestla (en jättedotter) fick tre söner; Oden, Vile och Ve. Dessa tre dräpte Ymer och tillverkade världen av hans kropp; av köttet blev det jord, av blodet hav, som dränkte hela rimtursarnas släkte utom Bergelmer (den bärgade eller vulkaniska elden Loke, Lot) vilken räddade sig up i en ludr (ludda, kista), av benen berg, av håret träd, av huvudskålen himlavalvet, av hjärnan moln, och så vidare.

Om de nordiska gudartriadens namn

Myten om de nordiska människor skapande gudartriaden Oden, Haner och Lodur har gått till grekland i form titaniska (teutoniska) bröderna Prometheus (den förtänksamme), Epimetheus (den eftertänksamme) och Atlas. Detta visar att Lodur egentligen har varit Frej (Atla). Från andra sidan tyder detta att Oden (Wotan) är identiskt med Prometheus. Då härstammar Odens (Wotans) namn egentligen av anglosachsiska roten wot (vis; klok). Då har det nordiska mysteriösa namnet Od (vanvett, brunst, Lodur), dvs., namn till Frejas älskare, orsakat vilseledning i denna väg. Odens namn tillsammans med Haner (Hänir) överensstämmer med grekernas Epimetheus och Nordens Tor.
De här gudartriadens egenskaper har samlats i namn och binamnen till den finska berömda guden Lemminkäinen (kärlekens son): den fjärranlängtande (Od, Hänir), ostadige(Haner), den sköne och kärlekens son (Lodur/Frej). Denne Lemminkäinen tillsammans med Väinämöinen (finländarens stamfader) och Ilmarinen (Kalvaiti, balternas stamfader) är människoskapande gudartriaden i finsk mytologi. Från detta finska gudomlighet dvs., Lemminkäinen menas i själva verket svenskarnas stamfader gud (Tyr/Frej/Lodur).
Namnet till iriska havsguden Manannan (Man-unn-an) och finska namnet till havsguden Väinämöinen (Väinä-möinen), samt namnet till Sveriges största sjö, Vänern (van-r-n) visar att ordet van egentligen har betytt vatten i Nordeuropa och betydelsen till det nordiska gudasläkt namnet vaner (Frej; Nerthus) har ursprungligen varit havsgudar. .