lucias gudomliga ursprung

Lucia har ursprungligen sin gudomliga sida från Nordens Freja

Freja (den vänliga härskarinnan) har varit Nordens största vanadis det vill säga ” ljusets gudinna”. I senare folktro har Freja förvandlats till en trollkvinna som rider på kvast. Hennes gamla berömda särprägla följeslagare (=fylgja) är Fulla (eldens gudinna) och Eskymaer (eldars och askars gudinna) och Gefjon (giverskan). Dessa betydelser har varit grundläggande egenskaper som Lucia ärvt från sin modergudinna Freja: Italienare har verkligen hittat Lucia, hennes moder Eutychia (egentligen o-tuchia) och staden Syrakusa (=rikligt med vatten) som lämpliga motsvarigheter till germanernas Freja, hennes oberörbara moder Nerthus och hennes badort Fensalarna (=Visingsö i Vättern).
Lucia
av Agneta Lilja, Södertörns högskola
”Lucias ursprung kan härledas både till martyren, som dog på Sicilien år 304 och till en legend om Lucia som Adams första hustru. Hon hade kopplingar till djävulen och hennes barn blev till de osynliga underjordiska. Ordet kan alltså kopplas till såväl lux (ljus) som Lucifer (djävulen). Lucias ursprung är således svårt att klarlägga och seden är resultatet av en traditionsblandning.
Lucianatten var i den äldre almanackan årets längsta natt och kallades därför Lusse långnatt. Det var en farlig natt då övernaturliga väsen var aktiva och alla djur kunde tala. Efter den långa natten, då husdjuren sades ha bitit i krubban tre gånger av hunger, behövde de extra foder på morgonen. Också människorna behövde extra mat och borde äta sju eller nio stadiga frukostar denna dag. Detta festande hängde ihop med att julfastan inleddes vid Lucia.
Den som kom sist upp ur sängen på Lucia fick öknamnet Lusse lus och kunde på skämt bli piskad med ris för det. Slakt och tröskning skulle vara avslutade vid Lucia och bodarna vara fyllda inför julen. I bondesamhället gick därför ungdomar utklädda till lussegubbar runt och sjöng (Staffansvisan) och tiggde mat och brännvin den natten.
Den ljusklädda Lucia uppträdde första gången i västsvensk herrgårdsmiljö 1764. Folklig blev seden först på 1900-talet, speciellt genom skolans och föreningars försorg. När folk flyttade till städerna förlorade det gamla firandet med lussegubbar i betydelse och den ljusklädda Lucia med sitt sjungande följe av stjärngossar och tärnor ansågs som ett mer rumsrent och kontrollerat firande än ungdomarnas uppsluppna upptåg. 1927 korades Stockholms första Lucia. Seden att Lucia serverar kaffe och lussekatter daterar sig till 1880-talet, men lussekatter har funnits långt tidigare.”
Wikipedia encyklopedin berättar: ”I Italien firas Lucia genom att barnen lämnar över mat till Lucia och till den "flygande åsnan" som hjälper henne att ge presenter. Om de råkar se henne kommer hon enligt sägnen att kasta aska i deras ögon, så att de blir tillfälligt blinda”.
Underdogblogg vågar tala med klara språk:
”Kan det vara så att vid Lucia firades en ljusfest där solen skulle födas på nytt genom den kvinnliga principen som bär liv och att kristendomen gjorde om detta som kristendomen gjort med så många andra högtider som påsk till exempel? För övrigt åkte Freja omkring i en vagn dragen av katter, Lussekatter ........kan det vara ljuskatter….. lyskatter.