جمعه، اسفند ۲۳، ۱۳۹۲

Hemligheten bakom myten om Asken Yggdrasil

Erichethonios är den ursprungliga Asken Yggdrasil
Asken Yggdrasil i betydelsen det fruktansvärda trasslet kommit med den grekiska guden Erichethonios (ull-jord) till Norden. Han som spädbarn hade varit ormlindad i den fruktansvärda flätade korgen (asken, lådan). Enligt Homeros ”var den människa -orm skepnad Erichethonios ynglingaskarors god” och dessa ynglingaskaror sammanfaller med Nordens ynglingar (svenskar) som var det unga krigarståndet i Norden dvs. svenner. Uppsala och Stockholm område tilldelades hans kult i Norden. Detta skrev jag ner i Datorteket i Linköping 1996:
Uppsala templet var hemorten till Asken Yggdrasil och Stockholms område var fötter på Asken Yggdrasil. Norr om Lidingö (Lindingö?) har legat ett berömt bebyggt området undernamnet Askrike. Askrikefjärden skiljer detta från Lidingö. Naturligtvis kunde Askrike benämnas Askgård, och det här namnet själv kunde lätt resultera i Asgårdens namn. I nordvästra och väst och söder om Lidingö ligger fjärdarna Stora Värtan och Lilla Värtan. Deras namn och läge påminner väl om nornorna särskilt Verdandi.
Ormingelandet, som ligger sydöst om Lidingö, med avståndet Halvkakssundets bredd, visar sig vara platsen (ståndet) för den mytiska orm-draken Nidhögg (nedhuggande).
Edsviken och Brunnsviken som ligger i väster om fjärdarna Stora Värtan och Lilla Värtan, är väl jämförbara med Vishetens källa.
De historiska namnen Thule, Yngling/ingevon är synonym med svensk
Så skriver Tacitus i sin bok ”Germania” från år 98 efter Kristus:
”Hos Suiones (svenskar) står rikedomen i ära, de styrs av en enda man med obetingade krav på lydnad. Det är ej hos dem, som andra germaner, var mans rätt att bära vapen utan dessa förvaras, vaktade av en träl.”
I den här punkten ligger mysteriet bakom svenskarnas namn: De trälar som Tacitus talar om är själva svearnas kungar/präster, det vill säga de mytiska och historiska ynglingarna (ingevonerna). Enligt min mening härleds svenskarnas namn säkerligen ur ordet ”sven” som betyder ung tjänare, eftersom namnen Yngling och Tule (Thule) har samma betydelse, vilket är svearnas och Sveriges och Skandinaviens äldre namn.
Följaktligen härstammar svearnas namn ur ordet sven ([guden Frejs] tjänare) som har sin rot i morfemet ”sve” (den egna). Namnet Sven har bevarats väl i ordet svensk.
En kinesisk källa från första år hundradet nämner svenskarnas land vid namn Teaole (tula som kunde tolkas till teo-ulle= guden Ull/Frej). Namnet betyder egentligen det unga krigarståndets land, men hos kelterna och liverna betytt Thule i tur och ordning norden och eldgudens land.
Ull och hans andra aspekt Tjalve har liksom Erichethonios (eldguden Hefaistos son) har anknytning med elden, eftersom Grimnismal säger: ”Ulls gunst äger alla gudars den först mig frälsar ur flamman.” och Enligt Gutasagan var Tjelvar (Tjalve) den första som landsteg på Gotland. Han förde med sig elden till ön som därigenom slutade att på dagen sjunka i havet. Ull har ett vist förhållande med Uppsala templets helige Idegran eftersom han bor i Ydalir (idegransdalar) enligt myter. Det verkar att Ulls namn härstammar av Erichethonios namn (Ull-jord). Vid Erichethonion (Erichethonios helgedom) stod Athens vårdträd, den heliga oliven, som Athena lät växa upp då hon vann attikas land, och som nedbränns av perserna men dagen därpå skjutit ett alnslångt skott.

هیچ نظری موجود نیست: