De berömda europeiska floderna i nordiska myter

Floden Vadgelmer kan vara Volga:

Vadgelmer eller Vadgelme (fornvästnordiska Vaðgelmir) är en underjordisk älv i nordisk mytologi. Den ligger vid Nastrand (Nástrǫnd, “likstranden”) i den nordligaste delen av dödsriket Hel. Namnet betyder “den som ljudligt brusar fram över vadställena”, av vað, “vadställe” och gelmir, “en som larmar och ryter”. Innebörden är väl att inte ens älvens vadställen är lätta att passera. Älven nämns vid namn endast i Reginsmál 4, men är troligen samma flod som också omtalas i Vǫluspá 39 och där sägs vara en straffort för menedare, mördare och förförare.

Mytlogiska floden Vimur ("skummande, brusande") som Tor/Herakles vadar i, kan vara ett namn till Donau (brusande floden).

Gränsälven Vimur är, enligt Snorre Sturlasson, "den största av floder". Endast med yttersta nöd lyckades Tor bärga livhanken då han en gång tog sig för att vada över denna flod.

Vimur nämns också i Ulf Uggasons Húsdrápa, där den verkar vara en gränsflod mellan människornas (central européers) värld och jättarnas (romarnas).

Namnet Ifing betyder också troligen "häftigt framrusande", och ungefär samma betydelse ligger också i namnet Vimur.

Mytiska floden Slid (farlig) kan vara floden Don

दून adj. dUna distressed

दून adj. dUna burnt

Slid (Slíð eller Slíðr: "farlig") är en av underjordens floder i nordisk mytologi. Enligt Grímnismál 28 rinner floden upp i Hvergelmir (”den brusande kitteln”), flyter genom Midgård (Gårdarycket) och faller slutligen ner i Hel. Floden nämns i en stympad strof i Vǫluspá 36:

En å faller östanfrån

i etterdalar

med svärd och dolkar,

Slid heter den.

Á fellur austan

um eitrdala

söxum ok sverðum,

Slíðr heitir sú.

Gjǫll: "den gälla, larmande" kan vara det mytologiska namnen till Dnepr:

धेनी f. dheni river

पर adj. para exceeding

Mytologiska floder kerlaugar (badkar) som guden Tur badar i påminer väl om Herakles pelare.

Floden Leipt kan vara Elbe (i varianten alba, av latin aʹlbus 'vit')

Leipt (fornvästnordiska Leiptr; ”blixt, ljungeld”), även försvenskat Leipter, är en ”lysande” (ljós) älv i nordisk mytologi. Älven omtalas i Grímnismál 26–28, de så kallade ”flodtulorna”, där den sägs ha sitt upphov i Hvergelmir i Nifelheims mitt. Därefter rinner den genom Midgård för att slutligen falla ned till Hel.

Vergelmer påminer om Golfström:

Vergelmer, Gylfaginning och Elivågor är olika delar Golfström:

Vergelmer eller Hvergelmer (”den brusande kitteln”), även Hvergelme, isländska: Hvergelmir, är i nordisk mytologi en källa mitt i Nifelheim belägen under den tredje roten av världsträdet Yggdrasil. Det är den källa eller brunn som ger världsträdet vatten. Alla andra vattendrag härstammar från Vergelmer. Från hjorten Eiktyrners horn flyter en stor ström ända ned i Vergelmer och därifrån utströmmar tolv floder. I Vergelmer ligger draken Nidhögg och gnager på Yggdrasils rot. Enligt vissa uttolkare bör Vergelmer vara identisk med Urdarbrunnen.

Elivågor (fornvästnordiska: Élivágar, ”de stormpiskade vågorna”, av él, ”oväder”, och vágar, ”vågor”) är enligt Snorre Sturlasson i Gylfaginning "den stora gäckande viken" en kollektiv benämning på flera älvar som har sin upprinnelse i Hvergelmir och flyter genom Nifelheim (Niflheimr) i underjorden. Men i Skáldskaparmál 17 tycks Elivågor vara namnet på endast en flod som utgör gränsen mellan Jotunheim (Jǫtunheimr) och Asgård (Ásgarðr). Elivågor nämns också på två ställen i den poetiska Eddan, men exakt vad som här avses med begreppet är oklart.[3] I Hymiskviða sägs att jätten Hymer (Hymir) bodde ”öster om Elivågor vid himlens ände” (at himinsenda). Här syftar begreppet troligen på det nordliga ishavet, som ligger ytterst mot himlens rand.

I Poetiska Eddan, Grimnesmal räknas många vattendrag i Asgård upp...:

Sid och Vid,

Säkin och Äkin,

Sval och Gunntro,

Fjorm och Fimbultul,

Rin och Rennande,

Gipul och Gopul,

Gomul och Geirvimul,

kring gudars helgedom de gå;

Tyn och Vin,

Toll och Holl,

Grad och Gunntorin.

Vidare heter en Vina,

Vegsvinn en annan,

den tredje Tjodnuma;

Nyt och Not,

Nonn och Ronn,

Slid och Rid,

Sylg och Ylg,

Vid och Van,

Vond och Strond,

Gjoll och Leipt,

de löpa människor nära

och härifrån falla till Hel.

Kormt och Ormt

och Kerlaugar två,

över vilka Tor skall vada,

varje dag,

då att döma han går

vid Yggdrasils ask,

ty då brinner asarnes

bro i låga

och heta bli heliga vattnen.

...och andra platser: