Gudinnan Saga är samernas Sarakka

Likheten mellan deras namn och dryck och plats tyder på detta:

Saga:

I nordiska myter Saga (hon som ser, ser-akka) är en asynia som om henne berättas att hon och Oden i glädje dricker ur gyllene kärl i hennes stora boning i Sökkvabäck (under backen).

Sarakka:

I samisk tro var Sarakka en av Moder Jord (Máttaráhkkás) döttrar. Sarakka och hennes familj bodde under kåtans golv. Hon associerades starkt med härden och eldstaden, och man offrade regelbundet en del av sin mat och dryck (som öl och brännvin) direkt i elden till hennes ära. Hon var främst beskyddare av havande kvinnor, nyfödda samt renkor.

Enligt gamla samiska myter bodde under kåtan flera kvinnliga väsen av vilka den mest dyrkade var den under eldstaden boende, Sar-akka, vars namn troligen kommer av sarrat, fläka sönder senor till trådämnen. Hon hjälpte vid barnsbörd och kalvning; hennes skål dracks som ett slag altaret sakrament och efter förlossningen åts "Sarakkagröt" till hennes ära ett vanligt nordiskt drag färöingarnas "nornagreytur".

Samisa kvinnor hade särskilda gudinnor , akkorna, Madderakka och hennes tre döttrar Sarakka, Juksakka och Uksakka. De bodde under kåtan.

Sarakka var främst de havande kvinnornas gudinna. Både män och kvinnor offrade till henne. Samerna hade henne “alltid på tungan och i hjärtat”

Namnets första del kommer av ordet saret som betyder klyva och syftar till ett i ena änden kluvet vedträ. Enligt seden skulle man för att underlätta födelsen hugga ved till Sarakkas ära. Denna ved var helig och fick inte brännas. Samerna dyrkade henne under barnsängstiden.

Förutom kvinnorna skyddade hon även renkorna vid deras kalvning och lindrade deras födslosmärtor. Hon verkar ha haft störst betydelse under själva födelsen. Sarakka troddes känna samma smärtor som barnaföderskan själv.

Barnsängskvinnorna drack Sarakka-vin före förlossningen. Efter förlossnigen åts Sarakka-gröt tillsammans med de närvarande hustrurna. Sedan hölls ett gästabud till Sarakkas ära.

I gröten sattes tre pinnar, en kluven på vilken tre ringar hängdes, en svart och en vit.

Dessa lades under dörren under 2-3 dygn. Fann man därefter att den svarta pinnen var borta trodde man att antingen modern eller barnet skulle dö. Om den vita pinnen var osynlig skulle båda leva.

I Sarakkas gröt kunde man också lägga en liten båge och pil, som sedan hängdes upp på barnets vagga, för att barnet om det var en pojke, skulle bli en duktig jägare.