Sveriges namn har anknytning med sol-ljus-eld guden Ull-Frej

Sammanfattning:

Vad har guden Frej gemensamt med guden Ull i Sveriges namn i nordiska mytologin:

1- de forntida grekerna visade Hyperborea (Norden) som sol-ljus guden vinters hemvist och han påminner mest sol-ljus guden Ull (glans, härlighet). Från andra sidan har Sveriges speciella gud varit Frej med binamnet Skirner (den strålande). Frej i betydelsen vän är från andra sidan synonym med östliga sol-ljus guden Mithra (vän).

2- Ull är skidåkare och Frej är ägaren av redskapet skidbladner, som kan vecklas ihop och stoppas i en pung. De här visar att de här varit identiska i början.

3- Det låter att svearnas namn har anknytning med både gudar Ull och Frej. Med andra ord Ull kan vara en aspekt av Frej, eftersom både slaviska sol-ljus -och eld gudar Svarog och Svarogich har varit identiska med Ull:

Enligt nordiska mytologin har Ull (Ollerus) från vaner varit högste gud före asadyrkan. Detta stämmer även om den unge guden Frej som stamfader på ynglingar (svener, svenskar), men namnen sweden och firaesi(svears namn hos Ptolemaios) i betydelsen eld gud dyrkarna hör till sol-eldguden Ull, med andra ord förenar gudarna Ull och Frej sig i svenskarnas olika gamla namn.

Nordiska sol-ljus guden Ull har även varit eldens gud och nordiska kremering tradition hör till hans kult:

Enligt Grimnismal:

”Ulls gunst äger alla gudars, den först mig frälsar ur flamman.”

Grundläggande källorna: Åke Ohlmarks -och Åke Hultkrantz skrifter.

Varifrån kommer namnen Sverige och Sweden?

Gåtan har en enkel lösning: Eftersom svenskar dyrkade sol-eldens gud, fick de namnet sve[d]ar.

Svensk etymologisk ordbok av Elof Hellquist (2 sveda):

Nyligen har jag sett varianter av ordet sveda/ sve[d]a (bränna) i svensk etymologisk ordbok av Elof Hellquist, som löser gåtan av både namnen Sweden och Sverige, dvs. ordet sveda, som uttalades även svea ligger i grunden av dem.

I så fall betyder de här två namnen "landet av folk som dyrkar sol-eldguden Ull (glans)":

Oden säger: “Ulls gunst äger alla gudars den först mig frälsar ur flamman.” (Grímnismál 42)

Nordiska sol-eldgudens senare namn dvs. Ull (glans) son av gudinnan Siv är ett annat namn till gamla Sveda-/Svea-. Saxo nämner att Ollerus (Ull) ersatte Oden som högste gud.

I ett kväde omtalas man avlägger ed vid Ulls "ring" (symbol till solguden):

Wulthus ett ord i silverbibeln som betyder gudomlig strålglans är härlett ur Ull. Ull anses vara en kvarleva av bronsålderns ljus-eld gud. Valborgsmässa är kristeniserade festen av ljus-eld-skogsguden Wulthus (Phul, Ull):

Vul-kan (phul-kana, bål-kana): brandspray, कण m. kaNa spray

Otto Sjögren skriver i Sveriges historia, häfte 7 att "ljusets och livets modergudinna hette hos venederna Siva (Siv), vars namn betyder den ljusa eller vita."

Han skriver i häfte 9 att "Folket kallade sig svear, vilket namn redan den gamla prosakrönikan och efter henne Laurentius Petri härledde av svedjandet (sveda)."

Götarnas asadyrkan har ersatt den gamla svearnas sol-eldsdyrkan.

Ptolemaios nämner svenskar, samer och finländare i tur och ordning under namnen firasoi (eldgud dyrkare), fauonai (fä-unnai, renskötare) och finnoi (finländare, sumpmarkfolket).

Namnet Ull har även haft liknande berydelse som samernas under eldstaden boende, Sarakka (lapp/trassel gudinnan) som var främst de havande kvinnornas eldgudinna. Både män och kvinnor offrade till henne. Samerna hade henne “alltid på tungan och i hjärtat”. Vars namn kommer av sarrat, fläka sönder senor till trådämnen. Samerna har inspirerats sin gudinnas namn av svenskarnas eldguds (Ulls) namn. Etymologin av Asken Yggdrasill

Jag tror att den korrekta etymologin av detta namn är:

Ygg: huge, द्रु m. dru tree, शिला f. shilA (syll) top of the pillar supporting a house.

tree (n.): "perennial plant growing from the ground with a self-supporting stem or trunk from which branches grow," Middle English tre, from Old English treo, treow "tree," also "timber, wood, beam, log, stake;" from Proto-Germanic *trewam (source also of Old Frisian tre, Old Saxon trio, Old Norse tre, Gothic triu "tree"), from PIE *drew-o-, suffixed variant form of root *deru- "be firm, solid, steadfast," with specialized senses "wood, tree" and derivatives referring to objects made of wood.

sill (n.): Middle English sille, from Old English syll "beam, threshold, large timber serving as a foundation of a wall," from Proto-Germanic *suljo (source also of Old Norse svill, Swedish syll, Danish syld "framework of a building," Middle Low German sull, Old High German swelli, German Schwelle "sill"), perhaps from PIE root *swel- (3) "post, board" (source also of Greek selma "beam"). Man har redan trott: yggdrasill betyder "idegranpelare", som härleder yggia från *igwja (som betyder "idegransträd") och drasill från *dher- (som betyder "stöd").

Idegranen som blev symbol till eld-skog guden Ull (Ask). Ask (aska, egentligen glödande kol) syftar på sol-eldguden Ull: Ask (Ull) och Embla (Jumala/Jubmel) som räknades förfäder till svenskar och samer/finskar.

About roten of svea (sven):

The name svea itself had the meanings light and fire in ancient times:

Shivini (Urartian: 𒀭𒅆𒄿𒌑𒄿𒉌, romanized: dši-i-u2-i-ni), also known as Siuini, Artinis, Ardinis, was a solar god in the mythology of the Iron Age kingdom of Urartu in the Armenian Highlands.[a] He is the third god in a triad with Khaldi and Theispas. The Assyrian god Shamash is a counterpart to Shivini. He was depicted as a man on his knees, holding up a solar disc. His wife was most likely a goddess called Tushpuea who is listed as the third goddess on the Mheri-Dur inscription.

Armen Petrosyan and other scholars argue that his name derives from a Hittite source, and is, therefore, of the same Indo-European origin as the names of Ancient Greek Zeus and Roman Jupiter.

Zeus: supreme god of the ancient Greeks and master of the others, 1706, from Greek, from PIE *dewos- "god" (source also of Latin deus "god," Old Persian daiva- "demon, evil god," Old Church Slavonic deivai, Sanskrit deva-), from root *dyeu- "to shine," in derivatives "sky, heaven, god." The god-sense is originally "shining," but "whether as originally sun-god or as lightener" is not now clear. Norse sun-fire god Ull (shine) and his mother Siv (light) are equivalents to these gods and They are another names for Sveda-/Svea-: In Hittite:

siu-, siuna- (c., §73): god

In Slavonic:

Svarog: *Skvara, Old Russian: Skvara (skvara), Old Church Slavonic Skvara (skvara) (fire, flame, sacrifice, smoke, vapors). In Sanskrit:

Svar (स्वर्).—i. e. sū + an (with r for n), I. n. ([Rigveda.] i. 105, 3), The sun.

In avesta:

Khvan (svan): shining

Hvara (khvara, svara): shiner

In Persian:

Su- (sva-): light

In German:

sun (n.)

"the sun as a heavenly body or planet; daylight; the rays of the sun, sunlight," also the sun as a god or object of worship; Middle English sonne, from Old English sunne "the sun," from Proto-Germanic *sunno (source also of Old Norse, Old Saxon, Old High German sunna, Middle Dutch sonne, Dutch zon, German Sonne, Gothic sunno "the sun"), from PIE *s(u)wen-, an alternative form of root *sawel- (svar-) "the sun."

Shivini, a drawing based on an image on an object (a belt) from the History Museum of Armenia

Svearnas namn I förhållande guden Frej

Det låter att man har tolkat Frejs svenskar till ”de med galthjälm”, som har varit en senare uppfattning:

Torslunda helmet: Two warriors with boars upon their helmets (Frejs svener, ynglingar).

Namnet Frej i avestaiska betydelsen “vän” syftar väl på hans guda släkte namn “van” (vän) även på den östliga sol-ljus guden Mithra och Arya:

मित्र n. mitra friend

मित्र m. mitra sun

अर्यमन् m. aryaman bosom friend

अर्यमन् m. aryaman sun

Arya (अर्य). A friend

Enligt Otto von Friesen är svear ett adjektiv med betydelsen «de besläktade» alltså «släkten, fränderna (friends), stam förvanterna».

Nordiska folkstammar hos Ptolemaios

Ptolemaios nämner svenskar, samer och finländare i tur och ordning under namnen firasoi (eldgudsdyrkarna, väringar, svenskar), fauonai (fä-unnai, renskötarna, samer) och finnoi (finländarna, sumpmarkfolket, finländare).

De andra nordiska folkstammarna hos Ptolemaios:

Om chaideinoi (avigt folk) och levoni (samlare):

Enligt Ptolemaios bodde de i nordväst och central av Skandinavien. De har varit norrmän och finnvedingar (smålänningar): Chaideinoi har fått även namnen hill-evioner och hyperbore'er.

Hill-evioni (avioni): de som är i avig sidan av berget.

Hyperbore'er (de övernordliga) har varit norr-avigner: norrmän.

Om dauciones och gutae som enligt Ptolemaios bodde i södra Skandinavien:

Dauciones (daner) låter att betyda de som har haft skräckinjagande krigshundar.

Gutae (götar) kan betyda häst skötare:

घोट m. ghoTa horse

Skandinavien enligt Ptolemaios:

”Västra delen” bebos av (1) Chaedini

”Östra delen” bebos av (2) Favonae och (3) Firaesoi

”Norra delen” bebos av (4) Finni

”Södra delen” bebos av (5) Gutae och (6) Dauciones

"Mellersta delen" bebos av (7) Levoni