Titeln Messias ("den smorde", Kristus) och högtiden Hanukkah ("invigning", arameiska Yalda) kommer från forna Egypten

De sju heliga oljorna i Ra-Horakhty/ Horus-firande har varit ursprung olje till sju-nio ljus (menora) i Hanukkah i ungefär samma dagar av året, runt om 21- 25 december (vintersolståndet) som nya året började (invigde) i Egypten och firades i 12 dagar.

Judas Mackabeus och Judas, Marias och Josefs son, med smeknamnet Jesus Kristus, har blivit i förhållande med den här festen.

Det forntida Egypten smörjdes den blivande faraon med speciella örtsalvor för att bli en jordisk Horus, son till den store guden Osiris. hebréerna använde en särskild helig smörjelseolja (hebreiska: shemen mishchat kodesh) för att inviga präster, kungar och tabernaklets föremål.

Smörjelsen av solguden Ra Horakhty i det antika Egypten var en central del av de dagliga tempelritualerna, utformad för att underhålla gudens kultstaty och säkerställa den kosmiska ordningen (Ma'at).

De sju heliga oljorna: Vid slutet av den 5:e dynastin användes en kodifierad lista med "sju heliga oljor" för tempelritualer. Dessa användes för att smörja kultbilder (gudastatyer) för att bjuda in den gudomliga närvaron.

Kröning och gudomligt kungadöme: Den blivande faraon smörjdes med speciella, aromatiska salvor under sin kröning, vilket symboliserade deras förvandling till en "jordisk Horus", Osiris son. Denna handling markerade deras gudomliga auktoritet och utnämning till rikets beskyddare.

Betydelse i senare traditioner: De egyptiska sedvänjorna påverkade direkt levantinska och hebreiska ritualer, där det användes för att inviga präster och kungar.

Termen för smörjelse (wrh) utvecklades från att helt enkelt applicera olja (i det gamla riket) till specifika, rituella gester (under Ramesside-perioden), vilket ofta involverade att hälla olja på huvudet.

Olivoljans ursprung i religiös smörjelse:

Ursprunget till olivolja i religiös smörjelse. ... Olivolja har varit djupt knuten till religiösa ritualer i över 7 000 år och symboliserar liv, renhet och gudomlig närvaro och välsignelse. Smörkelsen av tjänstemän i det forntida Egypten.

Viktiga slutsatser AI * Att smörja tjänstemän i det forntida Egypten symboliserade överlämnandet av makt att agera på kungens vägnar. * Bevis för smörjelse som en gudomligt induktion.

Egyptiskt ursprung för firandet av Yalda-natten (guden Mithras, den oövervinnliga solens födelse) och natten för Kristi födelse: Horus födelse (barnet i vaggan): Plutarchos noterade att egyptierna trodde att gudinnan Isis födde Harpokrates (Horus barnet, eller "barnet i hans vagga") vid vintersolståndet, vilket symboliserade den nya, svaga solen som så småningom skulle bli starkare. Vintersolståndet, ofta förknippat med den 25 december, firades som solguden Ra-Horakhty:s (Horus) återfödelse, vilket markerade den tidpunkt då solen börjar stiga högre på himlen igen.

Khoiakfestivalen (Sokar/Osiris): Även om den ofta sträckte sig över en längre period, nådde Khoiakfestivalen sin kulmen i december och fokuserade på Osiris död, begravning och uppståndelse, vilket symboliserade landets förnyelse, jordbrukscykler och livets triumf över döden.

Aion (Αἰών) är den hellenistiska grekiska urguden av obegränsad, cyklisk tid och evighet. Aions födelsedag: I det senare romerska Egypten firades Aions födelse (en gudom av tid och sol) vid vintersolståndet (runt 25 december/6 januari) i Alexandria, ofta med en nattlig vaka där en avgud av ett barngud fördes ut ur ett underjordiskt helgedom i gryningen.

DE MESSIANISKA TROENDENS RÖTTER:

Denna speciella relation mellan Gud Ra och Kungen manifesterade sig i de tre huvudhändelserna i den suveränes liv, helig födelse, smörjelse vid tillträdet och den slutgiltiga föreningen med gudomen vid döden.

Forskare menar att det hebreiska, och senare kristna, konceptet med smörjelse som en gudomlig invigning ("Messias" eller "Kristus", som betyder "Den Smorde") har sin rot i dessa egyptiska kröningar och rituella sedvänjor, där kungen smörjdes med heliga salvor. Att bada en forntida egyptisk kung med olja