Brage och Idun liknar på Orfeus och Eurydike

Etymologi av Orfeus:

Fulgentius, en mytograf från slutet av 400-talet till början av 500-talet e.Kr., gav den troliga etymologin för Orfeus som betyder "han med bästa röst", "Oraia-phonos".

Orfeus var gift med Eurydike som betyder "bred urminnes sedvänja" eller "vidsträckt urminnes sedvänja" på grekiska. Enligt myter har Orfeus varit från Thrakien (Balkan).

Etymologi av Brage:

Brage (isländska: Bragi, "den med förträfflige poesi/skaldekonst") är skaldekonstens gud i nordisk mytologi. Han är son till Oden och Gunnlöd och gift med Idun "den föryngrande" eller "den som gör ung igen".

Myten om Orfeus:

Orfeus är en legendarisk grekisk musiker och poet, son till Apollon och Kalliope, känd för att med sin lyra kunna förtrolla både natur och gudar. Mest känd är myten om när han spelade för Hades för att återfå sin hustru Eurydike från dödsriket, men förlorade henne igen när han bröt löftet att inte se sig om.

Viktiga element i myten om Orfeus:

Ursprung: Han kom från Thrakien och var den främste representanten för musikkonsten i grekisk mytologi. Talang: Hans sång och spel på lyran var så vacker att djur, träd och till och med stenar rörde sig. Tragedin om Eurydike: Eurydike dör efter ett ormbett strax efter deras bröllop.

Nedstigningen i underjorden: Utom sig av sorg beger sig Orfeus till dödsriket (Hades) och lyckas med sin musik beveka Hades och Persefone att låta Eurydike följa med honom tillbaka.

Förbudet: Hades tillåter detta på ett villkor: Orfeus får inte se sig om under vandringen upp till människornas värld.

Vändningen: Alldeles innan de når ytan tvivlar Orfeus och vänder sig om, vilket gör att Eurydike försvinner tillbaka till underjorden för evigt.

Död: Orfeus dödas senare av maenader (Dionysos följeslagare) och hans huvud sägs fortsätta sjunga (som Mimers huvud). Myten om Brage:

Myten om Brage och Idun är en av de centrala berättelserna i nordisk mytologi, främst känd för att den förklarar gudarnas eviga ungdom. Idun är gudinnan för ungdom och vår, och hon vaktar de gyllene äpplen som asagudarna äter för att inte åldras. Brage är skaldekonstens och vältalighetens gud, son till Oden, och gift med Idun.

Här är huvuddragen i myten, som främst återges i Skáldskaparmál i den Prosaiska Eddan:

Iduns bortrövande (Myten om Tjasse och Loke)

Lokes svek: Loke blir tillfångatagen av jätten Tjasse och tvingas för att rädda sitt liv locka ut Idun ur Asgård med hennes äpplen. Abduktionen: Loke lurar Idun till en skog utanför gudarnas boning genom att påstå att han hittat äpplen som är bättre än hennes egna. Där väntar jätten Tjasse, förklädd till en örn, och rövar bort Idun och hennes ask (träbox) med magiska äpplen till sin boning i Jotunheim.

Gudarna åldras: Utan Iduns äpplen börjar asagudarna omedelbart att åldras, gråna och tappa sin vitalitet. De inser snart att Loke ligger bakom hennes försvinnande.

Räddningsaktionen: Under dödshot tvingas Loke att hämta tillbaka Idun. Han lånar Frejas falkhamn och flyger till Jotunheim. Där förvandlar han Idun till en nöt (eller sparv i vissa källor) och flyger med henne i klorna tillbaka mot Asgård. Tjasses död: Tjasse förvandlar sig till en örn och förföljer dem. När de når Asgård tänder gudarna en stor eld som Tjasse flyger in i, varpå han dör.

Skades hämnd: Tjasses dotter, Skade, kommer till Asgård för att kräva hämnd. Försoningen sker genom att hon får gifta sig med en asagud (Njord) och får gudarnas skratt.

Nordiska Loke ("lockande", Lodur) är identisk med slaviska Veles (Volos, "magiker"):

Veles (Volos): Detta är den gud som oftast jämförs med Loke. Veles är en formskiftare och en bedragare (trickster) som förknippas med magi, underjorden, boskap och trolldom. Precis som Loke ofta står i motsats till asarna, stod Veles ofta i konflikt med den högsta slaviska guden, åskguden Perun, och anklagades i myter för att ha stulit Peruns fru eller barn och fört ner dem till underjorden.