Tjalve och Tjälvar har varit guden Ull

Tjalve (eller Tjalfe) är i nordisk mytologi guden Tors snabbfotade tjänare och följeslagare, ofta känd för sin snabbhet. Han är bror till Röskva och förekommer i Snorres Edda.

Tjälvar (eller Tjelvar) är en mytologisk gestalt i Gutasagan som enligt sägnen var den förste som bosatte sig på Gotland och förde elden dit. Innan han kom till ön sjönk den i havet om dagarna, men genom elden blev ön bunden och slutade sjunka. Han var far till Havde, som tillsammans med Vitastjärna blev förfäder till gutarna.

Tjälvars namn har haft anknytning med Tjälra:

Tjälra: (förr) råmärke; äv. om gränssten; äv. i utvidgad anv., om gräns.

Men det låter att på grunden av Tjalve och Tjälvars namn ligger Ty-ulle-ve (den heliga unga och snabba eldguden Ull).

Liknande namnet Thule (bärnstens land= brinnande stenens land) i varianten tuli betyder eld på estniska. Edens flamma: I kvädet Atlekvädet (i den Poetiska Eddan) nämns att Ull äger en ring vid vilken man kan svära ed, och i vissa tolkningar talas om "Ulls gunst" som frälsar ur flamman. Vissa mytologiska tolkningar antyder att han kan ha haft en funktion relaterad till elden eller kultiska eldar.

Oden säger: “Ulls gunst äger alla gudars den först mig frälsar ur flamman.” (Grímnismál 42).

Ull (eller Uller) är en fornnordisk gud förknippad med vinter, jakt, skidåkning och bågskytte. Som son till Siv och styvson till Tor beskrivs han som en mästerlig "skidgud" och jägarnas beskyddare. Ull anses tillhöra ett äldre skikt av gudar och var mycket kultiverad i Sverige och Norge, vilket syns i ortnamn.

Viktiga fakta om guden Ull: Boning: Ydalir ("Idegransdalarna"), vilket anspelar på idegranens betydelse för pilbågstillverkning.

Attribut: Skidor, snöskor, båge och sköld.

Rättskipning: Ull var också en gud som förknippades med edgång och tingsfred, och man kunde svära vid "Ulls ring".

Kult: Många svenska ortnamn som Ullevi, Ulleråker och Ultuna tyder på en stark och utbredd kult, framförallt under järnåldern. Även om Ull sällan nämns i de bevarade eddorna, antyder de många ortnamnen att han var en betydande gudom i det förkristna Norden.