Asken Yggdrasils plats har varit Uppsala -och Stockholmsområdet

Uppsala som gudarnas boning på trädet Yggdrasil och Stockholmsområde som ligger i dess fot.

Enligt Adam av Bremen (ca 1070) fanns vid det mytomspunna hednatemplet i Gamla Uppsala ett ständigt grönt träd (tolkat som en avbild av världsträdet Yggdrasil) och en källa. Detta träd ingick i en helig lund där djur- och människooffer hängdes upp under de stora bloten vart nionde år.

Kopplingen mellan Uppsala-templet och Yggdrasil:

Det evigt gröna trädet: Adam av Bremen beskrev ett träd med okänd art som stod vid templet och var grönt året om, vilket påminner om världsträdet Yggdrasil.

Offerlunden och källan: Vid trädet fanns en källa där människor offrades. Detta liknar Urds brunn, som i nordisk mytologi ligger under en av Yggdrasils rötter.

Kulturellt centrum: Templet i Gamla Uppsala tros ha varit en fysisk manifestation av det andliga centrum som Yggdrasil utgjorde i vikingarnas världsbild.

Offeritualer: Trädet i Uppsala användes vid blot (offerfester), där djur och människor hängdes i trädet och lunden. Det är dokumenterat att det heliga trädet smordes med blod från offer.

Historisk osäkerhet: Även om Adam av Bremen beskriver templet i detalj, är de exakta fysiska spåren av trädet eller templet inte arkeologiskt bekräftade, och beskrivningen kan ha påverkats av berättelser om Salomos tempel.

Idag finns inga spår av detta träd kvar, men platsen i Gamla Uppsala är än idag en av Sveriges viktigaste historiska platser. Stockholms område som Asken Yggdrasils fot

En forskning om Asken Yggdrasil

Det troddes att Asken Yggdrsils ort varit hedniska Uppsala templet och dess rötter hade spridit sig till sjön Mälaren i mindre skala, eftersom betydelserna om Yggdrasils rötter passar väl med detta område:

Asken Yggdrasils plats: Norr om Lidingö (ledingö, Frejasö) som det kunde tolkas på härskande gudars plats har legat ett berömt bebyggt området undernamnet Askrike. Askrikefjärden skiljer detta från Lidingö. Naturligtvis kunde Askrike benämnas Askgård, och det här namnet själv kunde lätt resultera i Asgårdens namn.

I nordvästra och väst och söder om Lidingö ligger fjärdarna Stora Värtan och Lilla Värtan. Deras namn och läge påminner väl om nornorna särskilt Verdandi.

Ormingelandet, som ligger sydöst om Lidingö, med avståndet Halvkakssundets bredd, visar sig vara platsen (ståndet) för den mytiska orm-draken Nidhögg (nedhuggande). Brunnsviken som ligger i väster om fjärdarna Stora Värtan och Lilla Värtan, är väl jämförbara med Vishetens källa och själva Stora värtan, Lilla värtan och Edsviken påminner väl om nornorna, Verdandi och Urðr och Skuld under Asken Yggdrasil. Asken Yggdrasil har haft minst två olika betydelser:

1- "Den skräckinjagande hästens ask träd" eftersom på bilder av Chertomlyks vas står en bevingade förskräcklig häst under världsträdet.

Man har trott att denna förskräcklige häst har varit Odens häst eftersom götarnas namn har betytt häst/hästskötare och deras högste god har varit den enögde guden Oden.

2- Hos själva svearna har Yggdrasil haft betydelsen "idegran trädet husstolpe" som syftar på sol-eld-skog guden Ull; han som haft idegran dalarna för sin boning och Asken i betydelsen glödande kol syftar på honom. Då Ask (Ull) som nordbornas stamfader har varit guden Ull; och stammoder på dem har varit Embla, som påminner väl finska- och samiska guden Jumala/Jubmel.

Ull som svearnas forntida högste gud har haft koppling med germanska Phol och grekiska Apollo (Apollon):

Enligt de grekiska gamla myterna reste Apollon med sina vita svanar om vintrarna till landet Hyperborea som sades ligga norr om Europa. Där lyste solen i [egentligen i somrarna] dygnet runt och människorna levde ett ovanligt lugnt och långt liv. Han älskade folket där och de dyrkade honom som sin främste gud.

Enligt grekerna Hyperborea var ett fantastiskt rike av evig vår beläget längst i norr bortom nordanvindens hem. Dess folk var en välsignad, långlivad ras oberörd av krig, hårt slit och ålderdomens och sjukdomens härjningar.

Hyperborea beskrevs vanligtvis som ett kontinentbundet land gränsat i norr av den stora, jordomslutande floden Okeanos (Oceanus), och i söder topparna av de legendariska Rhipaion bergen (Rhipaean, "blåsigt berg", Bergigt område i norra Skandinavien som sägs vara köldens hjärta).

Dess huvudsakliga flod var Eridanos ("tidig bränd", Göta älv) vars stränder var kantade av bärnstensgråtande poppelträd och dess vatten hem till flockar av vita svanar. Välsignad med evig vår producerade landet två skördar spannmål per år, men det mesta av landsbygden var vild och täckt av vackra skogar - den så kallade "Apollons trädgård".

I den här berättelsen påminner namnet svan väl om germanska namnet s(u)wen (sun, solen) och namnet svensk Och de här tre namnen har blivit kombinerats.

Den inhemska nordiska Apollon har varit Ull (phol, bål) som grekerna har jämställt honom med sina Apollon. Deras namn dvs., Phol (Ull) och Apollo (Apollon) låter det att de har haft samma rot.

I denna sägelse är det även intressant att hyperboréerna har dyrkat honom som sin främste gud.

Ljus och skog guden Phol (bål) i Merseburgbesvärjelserna som jämförts med Apollo är identisk även med sol och -eld -skog guden Ull-Heimdall.

Själva Hyperborea (övernordliga landet) är en korrekt översättning av Norr-avige (den aviga Norden, Norge) som av det även har menats hela Skandinavien.

Själva Stockholm betyder skärgård:

Stock:

1-stam, timmerstock, balk, stolpe, bjälke, syll

2-samling, besättning, mängd, uppsättning

holm (holme):

holme är en liten, vanligen obebodd ö. Holmar återfinns bland annat i skärgårdar. Ordet används även i en vidare betydelse för små uppstickande bergknallar ute på fält (åkerholme) eller för fast mark omgärdat av en mosse eller sankmark.

I så fall kan mytiska trädet Yggdrasill (Ygg-dra-syll) betyda "skräckinjagande träd/trädstam" och det syftar också på Stockholmsområdet.

Etymologin av Asken Yggdrasill

Jag tror att den korrekta etymologin av detta namn är:

Ygg: huge

द्रु m. dru tree

शिला f. shilA (syll) top of the pillar supporting a house

tree (n.):

"perennial plant growing from the ground with a self-supporting stem or trunk from which branches grow," Middle English tre, from Old English treo, treow "tree," also "timber, wood, beam, log, stake;" from Proto-Germanic *trewam (source also of Old Frisian tre, Old Saxon trio, Old Norse tre, Gothic triu "tree"), from PIE *drew-o-, suffixed variant form of root *deru- "be firm, solid, steadfast," with specialized senses "wood, tree" and derivatives referring to objects made of wood. sill (n.):

Middle English sille, from Old English syll "beam, threshold, large timber serving as a foundation of a wall," from Proto-Germanic *suljo (source also of Old Norse svill, Swedish syll, Danish syld "framework of a building," Middle Low German sull, Old High German swelli, German Schwelle "sill"), perhaps from PIE root *swel- (3) "post, board" (source also of Greek selma "beam").

Man har redan trott:

yggdrasil betyder "idegranpelare", som härleder yggia från *igwja (som betyder "idegran") och drasill från *dher- (som betyder "stöd").

Idegranen som blev symbol till eld-skog guden Ull (Ask). Ask (aska, egentligen glödande kol) syftar på sol-eldguden Ull: Ask (Ull) och Embla (Jumala/Jubmel) som räknades förfäder till svenskar och samer/finskare.