Namnet Svend (yngling, Yngve Frejs folk, sven, sved) ligger i grunden av namnen Sverige (från roten sve-/sven), svensk, Sweden

Svend är ett skandinaviskt (främst danskt/norskt) mansnamn med fornnordiskt ursprung från ordet svendr, vilket betyder "ung man", "yngling" eller "tjänare/väpnare". Det förknippas med vitalitet och historiskt adel, mest känt genom kung Svend Tveskæg. Ordet används även som synonym till gesäll.

Betydelse och ursprung:

Etymologi: Härstammar från fornnordiska svendr eller swenaz, som betyder ung man, pojke eller krigare.

Historisk kontext: Användes ofta under vikingatiden och medeltiden, ofta som en beteckning för en ung krigare som ännu inte blivit riddare.

Namnet: Dansk och norsk form av det svenska namnet Sven.

Användningsexempel och synonymer:

Gesäll/Hantverkare: Inom danskan används svend för att beskriva en utbildad hantverkare (t.ex. murersvend - murargesäll). Sven/Ung man: I äldre litteratur eller sammanhang synonymt med yngling, dräng eller tjänare.

Svend Press (Träning): En specifik bröstövning inom styrketräning där man pressar två viktskivor mot varandra. Synonymer:

Yngling, ung man, gesäll, sven.

Svend (yngling) har varit ett binamn till Yngve Frej (heliga unga Frej) svenskarnas speciella gud

Ynglingaätten var en fornnordisk kungaätt som enligt isländska sagor (särskilt Ynglingasagan och Ynglingatal) härstammade från guden Frej (Yngve-Frej) och regerade i Uppsala före 600-talets slut. Ätten är mest känd från sagalitteratur, men kopplas samman med de tidiga svenska sveakonungarna och senare norska småkungar.

Etymologi och betydelse:

Namnet: Ynglingaätten betyder "Yngves ättlingar" eller "ynglingarna", där ättens grundare anses vara guden Frej, som även kallades Yngve.

Historisk/etymologisk bakgrund: Namnet kommer från fornnordiskans Ynglingar, en klan benämnd efter den mytiska stamfadern Yngve. Synonymer/relaterade namn: I den fornengelska dikten Beowulf kallas ätten för Skilfingar (fornengelska: Scylfingas). Källor: Ynglingatal, ett kväde från 900-talet, utgör grunden för ättens genealogi.

Historisk kontext:

Ursprung: Ätten ska ha haft sitt säte i Gamla Uppsala.

Sista kungen: Ingjald Illråde anses traditionellt vara den sista kungen av ätten i Uppsala.

Norsk gren: Enligt traditionen fördrevs ätten till Värmland och senare Norge, där Harald Hårfager hävdades vara en ättling. Snorre Sturlasson förklarar i Heimskringla att dessa ättlingar till gudarna (Oden, Njord, Frej) senare förklarades som vanliga människor i enlighet med euhemeristisk tradition.

Det verkar att de historiska namnen firasoi (fira-sui), suehans och väringar till svenskar betyder alla tillsammans "unga krigare (=svend, sven)".