Europa har ursprungligen varit ett grekiskt namn till venedernas land

Europa (grekiska: Ευρώπη) var en fenicisk prinsessa i grekisk mytologi. Hon var dotter till kung Agenor (heroisk), eller i vissa myter till kung Phenix av Fenicien. Blev som ung flicka förförd och sedan bortrövad av Zeus som antagit tjurskepnad (Wikipedia).

Namnet till kontinenten Eu-oropa (ευ-οροπα) betyder fin platå på grekiska. Även betyder det gamla persiska namnet till Europa dvs. Afrang (Farang) ”det sköna landet”. Dessa sammanfaller med namnen Polen (=Lendia) som betyder slättmark och venetia (venedia) som betyder den sköna marken, men namnen Europa i form Hao-ropa (Hao-rupa) har betytt ”hon med fint ansikte” på skytiska, som passar väl med gudinnan Europas namn. Själva skytiska skönhetens gudinna hos Herodotos är Argimpasa (hon som är mycket finprydd):

I den grekiska myten om gudinnan och landet Europa finns det fyra märkvärdiga namn: Fenicia (purpur), Zeus (den lysande), Europa (Eu-ropa) och den vita tjuren. De har fyra namn hittar och anknyter varandra inte i Fenicien (Libanon, som grekerna trott i Herodotos utan i Venedernas land (Fin-ic-ia) i Baltikum, eftersom de här fyra namnen motsvarar på ett mycket klart sätt i tur och ordning Venedia (det fina landet) och detta har kunnat yttra med latinska namnet Fin-ic-ia (de fina människornas land). Det låter att det just har varit detta latinska namnen till venedernas land som flyttat tillsist till Finland genom Estonia (eldgudens land) fastän betydelsen sumpmark på Finland är mer logiskt. Här har Zeus och gudinnan Europa ersatts baltrenas större gud Svantevit (heliga herren) och hans hustru Siva (den ljusa eller vita) som nodiska myter nämner henne vid namn Sif (eldguden Ulls moder) och berättar om henne att ” hon är fagraste bland kvinnor”. Från andra sidan är Europa, som gudinnan Europas land, själva venedernas land (det fina landet eller det fina folkets land), eftersom skytiska namnet ”Hao-ropa” egentligen betyder ” hon som har fint utsikt”. Grekerna har ersatt endast sitt eu (god, fin) istället skytiska hao (god, fin) i gudinnan Europas namn. Tillsist har den mytiska vita tjuren (kelternas andero-) anknytning med folket androfag (det fina folket) som är venedernas namn hos Herodotos, fastän Herodotos tolkar detta halv grekiska halv germanska namn helt felaktigt till människotärande folk i det grekiska språket.

Det låter att denna betoning till landet och folkets fina utsikt i de här namnen Europa, Venedia och Androfagia har kommit från granländerna och sedan dess är generaliserad på kontinenten på grund av sin fina lämpliga betydelse eftersom venedernas (de fina slavernas) namn har kommit i form antaer (det fina folket, änglar). Namnen till deras stora grupper dvs. sloven och slovak innehåller både de betydelserna ”de fina och ärade” (slav) och ” skål folket eller vildget folket” (sclav) på samma gång. Alla de här betydelserna om de venedernas namn finner vi i deras namn i skytiska Targitais söners myt som Herodotos berättar. Han nämner venedernas (androfagers) namn som aukater (slättlandets invånare), dessutom nämner han i detta förhållande deras mytiska konung vid skytiska namnet Lipo-xais (det fina landet -eller fina folkets konung).

Denna skytiska myt innehåller viktiga informationer om de stora stammarna i forntida ost Europa som ännu inte har upptäckt. Därför berättar jag om denna värdefulla text från historia skriftens fader, Herodotos. Jag har hittat skytiska namnens betydelser i denna myt inom iranska – och sanskrit – och slaviska språken som jag lägger inom parenteser framför vederbörande namnen. I Turfans skrifter hittats den kungliga skytiska språk som ett mer sanskrit blandade iranskt språk:

”Enligt skyternas eget påstående är de det yngsta folket på jorden. Deras ursprung skall ha varit följande. Det förste man, som föddes i landet då det ännu var öde, hette Targitaos (fader till människor). Denne Targitaos föräldrar skall enligt deras berättelse – som inte synes mig trovärdig, men berättar verkligen så – ha varit Zeus och en dotter till floden Borystenes (Dnjepr). Sådan härkomst skall således denne Targitaos ha haft. Han själv skall ha haft tre söner, Lipoxais (det sköna folkets konung), Arpoxais (vagnlandets konung) och den yngste Kolaxais (kung till många folkstammar). Under deras regering föll från himlen i skytiska landet gyllene redskap, en plog (symbol till yuechier), ett ok (symbol till heptaler), en stridsyxa (symbol till taurer) och en skål (symbol till skyter). Den äldste, som såg dem, gick fram och ville ta dem, men då brann guldet. Då gick han därifrån. Nu kom den andre brodern dit, men guldet brann åter. Dessa två skrämdes sålunda av guldets brand. När den tredje brodern, den yngste; kom dit, var det släckt, och han bar det då hem till sitt. De äldre bröderna begrundade händelsen och överlämnade så hela konungamakten åt den yngste.

Från Lipoxais skall de skyter härstämma, som kallas aukaternas stam (slättlandets invånare), från den mellerste brodern eller Arpoxais de, som kallas katiarer (spåman, magiker) och traspier (de som använder tre hästar för varje sina vagnar). Från den yngste skall kungarna härstämma, vilka kallas paralater (de översta härskarna). Alla tillsammans bär namnet skoloter (sclaver, skål folket) efter kungens namn. Hellenerna kallar dem skyter (heliga skål havande). Detta berättar skyterna om sitt ursprung.” Som vi har sagt betyder Lipoxais det fina folkets konung, och hans folk aukater (slättlandets invånare) sammanfaller med veneder- polacker. Även kan översättas polackernas andra namn dvs. lech (från germans lega) till liggande plats (=polen, Lendia).

Arpoxais betyder vagnlandets konung och hans två folk dvs. traspier (de som använder tre hästar för sina vagnar) och katiarer (spåmän, magiker) är i tur och ordning ryssar (lundarnas folk) och ungrare (spåmän, magiker = magyar) som Herodotos nämner dem även vid namn neurer (magiker, spåmän). Ungrare vid Saint Cyrillus tid har hållit neuriska traditionen att yla som vargar. Om den ryssarnas skytiska gamla namn dvs. traspier (de som använder tre hästar för sina vagnar = Arpo-) berättar en berömd rysk myt på så sätt att Tsarens yngste och tredje son kunnat tämja tre havs hästar som en av dem haft sol – andra mån och tredje en stjärna i sina pannor då klarat han tämja hela havs häst flocket som hans två större bröder inte har klarat.

Den tredje av Targitaos söner har varit Kolaxais (många folkstammars konung). Han med sitt annat namn Skolo (sclav/slav, skyt = skål) [eller tillsammans med honom] har varit kungliga skyternas egen kung och stamfader. Hans namn kommer i avesta i form Yamakhshaeta (glansande skålens konung). Från skytiska - och sarmatiska stammar som styrt Osteuropa och Central Asien i forntiden lever kvar osseter i Kaukasus, kroater (haorovaδaen = de som varit helt täckt i ringbrynja) och serber (bågskyttar). De har kallats i tur och ordning i forn tiden för alaner (hjort folket= masaget), roxolaner (lysande alaner, amazoner = de helt beväpnade) och sarmater (bågskyttar = Iazyger, issedoner). Från Aellius Rasparaganus roxlans konung som har styrt roxlaner och iazyger i början av andra århundradet efter Kristus, står två runskrifter kvar i Kroatien. Enligt Herodotos har sarmater (sauromater) varit två språkiga väst skytisk (slavisk) och öst skytisk (amazonisk, iransk).

Arpoxais och kolaksais namn kommer i bibeln och koranen i tur och ordning vid namn Arpaksad och Shoeib (folkstammars ledare) som profet i landet Yke (Lundarnas land = roshia, ryssland). En variant av dessa Targitaos söner och dess paralater (de översta härskarna) kommer i avesta (Zaratostras bok) under namnet parazater (de översta härskarna). Avestas myter nämner Lipoxais (Det fina folkets konung) och Arpoxais (vagnlandets konung) i tur och ordning vid namn ”Takhmo-u-rupa” (Det fina folkets hjältekung) eller Haoshayanga (Han som har fin mark) och ”Takhmo-ratha” (vagnlandets hjältekung). Avestaiska ”u-rupa” (Hao-ropa, fin form innehavare) i Takhmo-u-rupas namn innehåller skytiska formen av gudinnan Europas - och Lipoxais namn.

Herodotos nämner från germanska stammarna endast två folk med de skytiska och grekiska namnen, arimaspier (de som har lunga hästar), som dyrkade enögde guden (Oden) och hyperboréer (det övernordliga folket). De är i tur och ordning gepidiska goter (goter med tröga hästar[vagnhästar]) och norrmän (norr-avigans folk).