En forskning om Asken Yggdrasil

Det troddes att Asken Yggdrsils ort varit hedniska Uppsala templet och dess rötter hade spridit sig till sjön Mälaren i mindre skala, eftersom betydelserna om Yggdrasils rötter passar väl med detta område:

Asken Yggdrasil. Norr om Lidingö (ledingö som det kunde tolkas på härskande gudars plats) har legat ett berömt bebyggt området undernamnet Askrike. Askrikefjärden skiljer detta från Lidingö. Naturligtvis kunde Askrike benämnas Askgård, och det här namnet själv kunde lätt resultera i Asgårdens namn.

I nordvästra och väst och söder om Lidingö ligger fjärdarna Stora Värtan och Lilla Värtan. Deras namn och läge påminner väl om nornorna särskilt Verdandi.

Ormingelandet, som ligger sydöst om Lidingö, med avståndet Halvkakssundets bredd, visar sig vara platsen (ståndet) för den mytiska orm-draken Nidhögg(nedhuggande).

Edsviken och Brunnsvikensom ligger i väster om fjärdarna Stora Värtan och Lilla Värtan, är väl jämförbara med Vishetens källa. Asken Yggdrasil har haft minst två olika betydelser: 1- "Den skräckinjagande hästens ask träd" eftersom på bilder av Chertomlyks vas står en bevingade förskräcklig häst under världsträdet.

Man har trott att denna förskräcklige häst har varit Odens häst eftersom götarnas namn har betytt häst/hästskötare och deras högste god har varit den enögde guden Oden.

2- Hos själva svearna har Yggdrasil haft betydelsen "idegran trädet husstolpe" som syftar på sol-eld-skog guden Ull; han som haft idegran dalarna för sin boning och Asken i betydelsen glödande kol syftar på honom. Då Ask (Ull) som nordbornas stamfader har varit guden Ull; och stammoder på dem har varit Embla, som påminner väl finska- och samiska guden Jumala/Jubmel.

Ull som svearnas forntida högste gud har haft koppling med germanska Phol och grekiska Apollo (Apollon):

Enligt de grekiska gamla myterna reste Apollon med sina vita svanar om vintrarna till landet Hyperborea som sades ligga norr om Europa. Där lyste solen i [egentligen i somrarna] dygnet runt och människorna levde ett ovanligt lugnt och långt liv. Han älskade folket där och de dyrkade honom som sin främste gud.

Enligt grekerna Hyperborea var ett fantastiskt rike av evig vår beläget längst i norr bortom nordanvindens hem. Dess folk var en välsignad, långlivad ras oberörd av krig, hårt slit och ålderdomens och sjukdomens härjningar.

Hyperborea beskrevs vanligtvis som ett kontinentbundet land gränsat i norr av den stora, jordomslutande floden Okeanos (Oceanus), och i söder topparna av de legendariska Rhipaion (Rhipaean, blåsigt) bergen.

Dess huvudsakliga flod var Eridanos (tidig bränd) vars stränder var kantade av bärnstensgråtande poppelträd och dess vatten hem till flockar av vita svanar. Välsignad med evig vår producerade landet två skördar spannmål per år, men det mesta av landsbygden var vild och täckt av vackra skogar - den så kallade "Apollons trädgård".

I den här berättelsen påminner namnet svan väl om germanska namnet s(u)wen (sun, solen) och namnet svensk Och de här tre namnen har blivit kombinerats.

Den inhemska nordiska Apollon har varit Ull (phol, bål) som grekerna har jämställt honom med sina Apollon. Deras namn dvs., Phol (Ull) och Apollo (Apollon) låter det att de har haft samma rot.

I denna sägelse är det även intressant att hyperboréerna har dyrkat honom som sin främste gud. Ljus och skog guden Phol (bål) i Merseburgbesvärjelserna som jämförts med Apollo är identisk även med sol och -eld -skog guden Ull. Själva Hyperborea (övernordliga landet) är en korrekt översättning av Norr-avige (den aviga Norden, Norge) som av det även har menats hela Skandinavien.