Moses är en kombination av sol -och förbundguden Mithras med den siste Hyksos-kungen, Khamudi, en följare till Mithras

Likheter mellan Moses och Mithras:

Likheter mellan den bibliska figuren Moses och den persisk/romerska gudomen Mithras framhävs främst i jämförande mytologi, vilket tyder på att tidiga, populära religiösa berättelser ofta delade gemensamma teman och motiv.

Viktiga likheter:

Fokus på deras roller som frälsningsfigurer, deras koppling till stenar och mirakulösa, livgivande handlingar. Likheter Vatten från klippan: Den mest direkta parallellen är kopplingen till gudomligt vatten. Moses slår på berget Horeb (Sinai) med sin stav för att släppa ut vatten för israeliterna (2 Mosebok 17:1-7).

På liknande sätt skjuter Mithras i den mithraiska traditionen en pil mot en klippa, vilket får vatten att skjuta upp, vilket tolkas som en "andlig dryck" eller "levande vatten" för att ge liv.

Frälsningsfigurer: Båda ses som ledare som räddar sitt folk.

Mose befriar israeliterna från slaveriet i Egypten, medan Mithras är en frälsande gud som bringar "frälsande ljus" och hjälper sina dyrkare, genom att agera som medlare mellan himmel och jord. Symbolisk "klippa" Födelse/Ursprung: Mithras är känt för att vara född ur en klippa, beskriven som en "klippfödd" gud. Vissa forskare menar att kristen och tidig religiös konst framställer Kristus (ofta förknippad med dessa myter) som den "andliga klippa" som följer, vilket ekar både Mithras födelse och klippan som Mose slog. Sol och ljus.

Association: Mithras är en solgud (Sol Invictus), och Moses ansikte beskrivs som strålande eller skiner efter att ha varit i Guds närvaro på berget Sinai [2 Mosebok 34:29]. Rituell användning av vatten: Båda traditionerna involverar användning av vatten för andlig rening - dop i mithrasisk praxis och tvättnings-/reningsritualer som befalldes genom Mose på hebreiska.

Bibeln. Kontextuella skillnader:

Det är viktigt att notera att även om vissa paralleller finns, tillhör de olika traditioner:

Mithras är en gudomlig, mytologisk figur som är central för en romersk mysteriekult.

Moses är en historisk (inom traditionell berättelse) profet och lagstiftare i den hebreiska bibeln.

Ledarskap och krigarroll: Mithras anses i iranska myter vara hjälparen för godhetens krafter och broder (eller jämlike) till Metatron (en högt uppsatt ängel) och är en stödjande person i strider. Moses är också ledare för israeliterna och deras frälsare från fångenskap och en krigare mot farao. Mithra (Mitha) som Mitanni-stamguden som leder Hyksos (främmande härskare [i Egypten], hebréer) motsvarar den egyptiske Moses och den hebreiske Moses.

Förbund:

"Mithra" är rotat i "Mitha" som betyder förbund och vänskap. Moses är också den som bringar förbundet (Gamla testamentet) mellan Gud och israeliterna.

Strukturella tvivel med andra myter: Vissa forskare har försökt förena en del av Moses beteenden, såsom att bryta samerernas kalvbild (skyddskalven), med mithraiska symboler (som att bryta offertjuren) genom historisk analys.

Moses stav förvandlades till en orm, och ormen är en symbol för guden Mithra.

Namnen på de egyptiska faraonerna Kamose och Ahmose, som drev hyksos tillbaka till Kanaan, liksom namnen Moses och Mitanni, verkar härledas från namnet Mitha (Mithra), Mitanni-folkets stamgud.

Under andra hälften av det andra årtusendet f.Kr. förekommer mitanniska ariska härskarnas namn bland namnen på Tell Amarna i Egypten, relaterade till Palestina.

Precis som Jesus Kristus är en kombination av en gud (Adonis) och en revolutionär lärare, Judas, Zipporas son, är Moses en kombination av en förbundsgud, Mitha (Mithra), och den siste hyksos-härskaren i Egypten, Khamudi:

Khamudi (behaglig) var den siste hyksos-faraon i den femtonde dynastin i Egypten, regerande omkring 1534–1522 f.Kr. eller 1541–1540 f.Kr., och från sin huvudstad Avaris under den andra mellanperioden. Han representerade det slutgiltiga, besegrade utländska styret i Nildeltat, som störtades av den thebanske kungen Ahmose I. Khamudi skulle ha ärvt föga mer än hyksos-tronen, då han möjligen redan var belägrad i Sharuhen, det sista hyksos-fästet i Negevöknen (Gaza i Palestina).

Användningsexempel och sammanhang Slutlig härskare: Han erkänns i Turinkanon (kolumn 10, rad 28) som den slutlige härskaren i den 15:e dynastin.

Arkeologiska fynd: Få artefakter finns; endast två skarabésigill från Jeriko (nu i Petrie-museet) och möjligen ett cylindersigill från Byblos tillskrivs honom.

Historisk berättelse: Han beskrivs som att han förlorade Avaris till Ahmose I, vilket markerar slutet på Hyksos-perioden (ca 1530 f.Kr.).

Synonymer och tolkningar:

Namnvariationer: I historiska dokument är han också känd som Archles eller Aσσις (Assis/Aseth) i Josephus och Eusebius skrifter. "Hyksos" betydelse: Härledd från den egyptiska frasen ḥqꜣ-ḫꜣswt, som betyder "härskare över främmande länder". Även om han ofta kallas "herdekungar", är detta en sannolik feltolkning.

Titlar: Han förknippas med nomenet "Khamudi" och prenomenet Hotepibre, som betyder "Att behaga solguden Re (Mithras) hjärta".

Khamudis regeringstid är nyckeln till att förstå slutet av den andra mellanperioden och övergången till det nya kungariket. Det mytologiska namnet Asiya (frälsare och helare) som faraos hustru verkar vara relaterat till formen Assis, en av titlarna på Khamudi sig själv.

Kort sagt, Moses, hebréernas (Hyksos) siste ledare, är Khumudi (välbehaglig för solguden Ra/Mithras hjärta) som ledde hebréerna tillbaka från Egypten till deras hemland. Han kallas Moses i Toran efter sin egen gud Mitha (Mithras).