De tre första kungarna i ynglingaätten är den berömda nordiska gudatriaden

Yngligaättens Sveigder är Tor:

Den bokstavliga tolkningen till namnet Sveigder skulle då vara något i stil med "den som svänger/rör sig med gudomlig kraft (betydelsen av Tors namn i österleden)".

Snorres teorier (Euhemerism): I inledningen (prologen) till Snorres Edda försökte Snorre Sturlasson förklara de nordiska gudarna ur ett historiskt och kristet perspektiv. Han hävdade då att asagudarna egentligen var vanliga människor– kungar och krigare från Troja och området runt Thrakien– som vandrade upp till Norden. Enligt Snorres text föddes Tor i Thrakien och kallades där för Tror, och hans fosterfar ska ha varit en thrakisk kung vid namn Loricus.

De tre första i Ynglingaätten dvs, Yngve Frej och Fjölner och Sveigder syftar till gudarna Frej, Oden och Tor (som sveakonung och Thrakiekonung):

Sveigder (även Svegder och Swegde, "svearnas kung") var enligt Ynglingasagan kung i Svitjod. Han ska ha efterträtt sin far Fjölner ("den mångfaldiga som döljer sig" eller "den vise", Oden) efter dennes död, och tillsammans med tolv följesmän rest omkring i världen, bland annat till Ryssland och Turkiet där han träffade släktingar (enligt Snorre hade asarna utvandrat från Turkiet). Under en andra resa till Turkiet/Thrakien blev han efter ett dryckesslag av en dvärg lockad att gå in i en stor sten, ty därinne skulle han kunna möta Oden (ursprungligen en gotisk gud). Där inne blev han instängd.

Han skall ha varit gift med Vana (glänsande) av Vanahem och hade med henne sonen Vanlande, som efterträdde honom på tronen. Yngve Frej (heliga unga guden Freyr) har varit identiskt med ljus-eldguden Ull (glans, härlighet). I nordiska myter är namnet till Frejs tjänare, Skirner (den glänsande) en aspekt och manifestation på Frej själv liksom den heliga unga guden Ull (glänsande) har haft båt-skidorn Skydbladner. Enligt Saxo ersatte Ollerus (Ull, Frej), Oden som högste gud en gång och som sådan regerade i tio år:

Oden säger: “Ulls gunst äger alla gudars den först mig frälsar ur flamman.” (Grímnismál 42).

Ynglingaättens namn kommer från Yngve Frejs namn (Sven) och hans folk har varit svenskar (den heliga unga eldgudens folk).

Freyr (eller Frej) är en central ljus- och fruktbarhetsgud i den nordiska mytologin. Hans namn har anknytning med franska ordet frire (bränna). Det låter att Frankernas och svenskarnas (Swedes) namn har anknytning med hans kult. Origin and history of fry (frire):

Fry (v.)

late 13c., "cook (something) in a shallow pan over a fire," from Old French frire "to fry" (13c.), from Latin frigere "to roast or fry," which is reconstructed to be from PIE *bher- "to cook, bake" (source also of Sanskrit bhrjjati "roasts," bharjanah "roasting;" Persian birishtan "to roast;" perhaps also Greek phrygein "to roast, bake")....

Om frankernas elddyrkan

Historiska källor ger följande bild av eldens roll i det tidiga frankiska samhället:

1. Elden som rituell rening och symbolInom den germanska kulturen var elden inte bara en praktisk nödvändighet utan också en helig kraft med förmåga att rena och hålla onda andar borta. Särskilt härdens eld (hushållselden) betraktades som centrum för familjens trygghet och det andliga skyddet.

2. "Bränn vad du har ärat."

Den mest kända historiska referensen till frankernas rituella förhållande till eld kommer från biskop Remigius av Reims. När den merovingiske kungen Klodvig I döptes till den katolska tron (sannolikt år 496 eller 498), yttrade biskopen de berömda orden: "Böj ditt huvud, sicamber [franker]. Ära det du har bränt. Bränn det du har ärat."

Detta uttalande syftar direkt på övergången från hedendomen till kristendomen. Det visar att frankerna under sina hedniska riter offrade till sina avgudar genom att bränna offergåvor, alternativt att de tillbad elden eller brände heliga symboler som en del av sin kult. Som kristna förväntades de nu symboliskt (och ibland bokstavligt) bränna sina gamla hedniska kultföremål.

3. Fortlevnad i folktronNär frankerna väl kristnats försvann inte de gamla eldriterna över en natt. Många av de traditioner som förbjöds av kyrkomöten under tidig medeltid handlade just om att bekämpa folkliga sedvänjor kopplade till eld, såsom att tända rituella eldar vid skördetider (motsvarande valborgs- eller midsommareldar) för att säkra god skörd och skydda boskapen mot sjukdomar. Från andra sidan säger man att Frej har varit frankernas speciella gud. Då blir resultatet att frankerna har varit eld-ljusgudens Frej anhängare och deras namn härstammar av det, därför att nordiska Alfheim (Alemannernas och frankernas land) troddes vara Frejs och hans skickliga alvers hemvist.