Vad offrade man till guden Ull?

Namnet Ull har haft liknande berydelse som samernas under eldstaden boende, Sarakka (trassel gudinnan) som var främst de havande kvinnornas eldgudinna. Både män och kvinnor offrade till henne. Samerna hade henne “alltid på tungan och i hjärtat”. Vars namn kommer av sarrat, fläka sönder senor till trådämnen.

I Lilla Ullevi (Ulls offerplats) ligger en forntida kultplats helgad åt Ull med lämningar från fyra olika tidsperioder, från 400-talet fram till 1600-talet. Man har frilagt en stensättning med två utgående stenrader som slutar i stora stolphål för en träkonstruktion. Dessutom har man funnit ett stort antal amulettringar, som kan ha brukats i samband med edgång eller som offergåva. Om man tolkar Idalir (Ulls boning) på Vidalir (offerdalar) visas han vara en viktig offers gud. Ortnamnet Ystad omtalas första gången 1244, då som ”Viistatha”. År 1285 skrevs namnet Ystath. Fastän hör Aleskeppsättning i Skåne till Sol-krigsguden Tyr.

Enligt Eddadikten har Ull (bränslegarn) varigt eldgud:

Ulls gunst äger alla gudars den först mig frälsar ur flamman.

Både delar av namnet Yggdrasil- (ygg-trassel, fruktansvärt bränslegarn) Ask (aska, egentligen glödande kol) syftar på eldguden Ull: Ask (Ull) och Embla (Jumala/Jubmel) som räknades förfäder till svenskar och samer/finskar.